Hur mår du?

Jag mår bra. 🙂

Det är en period med sjukdomar och elände i vänkretsen. Jag har också fått en släng av sjukdomssleven, om än bara i form av allergi. Det borde alltså vara sorgligt och trist i sinnet. Det är det inte. Jag går omkring och är som småglad och småtillfreds. Min lägenhet är ett stort kaos, men det är liksom ok. Det stör mig inte så mycket. Dagarna går och vänner frågar efter mig. Mamlan och jag tar stillsamma pokenader alltsom oftast. Jag pratar med broren. Det rullar som på. I stillsam takt. Det får mig att känna mig alldeles ok.

Jag mår bra.

För några år sedan

skrev jag dagligen. Ibland flera gånger om dagen.

Nu är det långt mellan gångerna. Jag vill egentligen inte tronat det är ett tecken på ålder, jag vill mer tro att det är en period i livet när jag inte får ihop texterna så bra. Orden finns liksom inte där de ska vara. Men, det blir bättre och bättre vad tiden lider. Det är jag glad åt!

Känsla av sammanhang

Att ingå i ett sammanhang blir viktigt när man känner att ”nej, jag finns inte”. Avstånd och annat har gjort mig mycket isolerad på skäret.

Här har någon kommit in varje dag för att se att jag har det bra i mitt flyttkaos. Kaffe har jag kunnat bjuda på. Bror och jag åt en ”vadfinnsdetiskåpengryta” med pasta. Smakade hyfsat. Trots bristen på salt och kryddor.

Imorgon ska jag handla mat. 😀

Något jag inte borde skriva:

Jag har förberett mig på flytten genom att läsa en äventyrsbok om hur religiösa ledare ska avsättas. Kommer du från det samhället förstår du. Kommer du någon annanstans ifrån är det här ren gallimatias.

Packa, packa, packa

Idag är stora P-dagen. Jag packar inför resan med Evigheten och Glädjen. Jag plockar och städar så att det ska vara fint när jag kommer hem igen. Jag planerar vad jag ska handla innan jag åker till flyget. 

Jag har nog aldrig varit mer nervös inför en resa än jag är inför den här. Ensam med barnbarna. Tänk om något hemskt händer! 

Å andra sidan, tänk om det blir alldeles fantastiskt roligt, underbart och fantastiskt!