Packa, packa, packa

Idag är stora P-dagen. Jag packar inför resan med Evigheten och Glädjen. Jag plockar och städar så att det ska vara fint när jag kommer hem igen. Jag planerar vad jag ska handla innan jag åker till flyget. 

Jag har nog aldrig varit mer nervös inför en resa än jag är inför den här. Ensam med barnbarna. Tänk om något hemskt händer! 

Å andra sidan, tänk om det blir alldeles fantastiskt roligt, underbart och fantastiskt!

Att sova

och vakna när det passar min kropp är bland det bästa med att vara pensionär. Jag blir trött vid tio om kvällen och vaknar sex, sju eller åtta om morgonen. Utsövd. Jag tar den tid jag behöver för att vakna till. Första koppen kaffe och så igång. Det här är den största belöningen jag har kunnat få. 

Och Mona

Idag saknar jag det där stillsamma samtalet.

Det om väder, vind och världsligheter.

Om Klorin, killbaciller och Forrest Fruit.

Vet du, jag kan inte förmå mig att dricka det teet än. Det blir så tjockt i halsen när jag känner doften.

Så innerligt jag saknar dig emellanåt. Och så väl jag minns vårt sista samtal. Det om Humlan. Hon surrar. Bara så du vet.

Efter mycket funderande

bestämde jag mig för att tacka nej till en lägenhet i Stormhatten. Det tog emot, men samtidigt känns det bra att vara kvar här över sommaren. Skäret är fint om sommaren. 

Det där med var jag ska rota mig verkar inte ska bli klart än på ett tag.

Men vingar är inte så dumt. 

Jag längtar efter

Mormors special, sa han och makade sig, om möjligt, ännu djupare in i sitt rum i mitt hjärta. Det rummet som består av allt vi lär varandra om hur det är att känna kärlek mellan barnbarn och mormor. För se, jag har ingen erfarenhet av hur en sån kärlek ter sig. Den till en Glädje.