Om Anvara

Fri

Hur mår du?

Jag mår bra. 🙂

Det är en period med sjukdomar och elände i vänkretsen. Jag har också fått en släng av sjukdomssleven, om än bara i form av allergi. Det borde alltså vara sorgligt och trist i sinnet. Det är det inte. Jag går omkring och är som småglad och småtillfreds. Min lägenhet är ett stort kaos, men det är liksom ok. Det stör mig inte så mycket. Dagarna går och vänner frågar efter mig. Mamlan och jag tar stillsamma pokenader alltsom oftast. Jag pratar med broren. Det rullar som på. I stillsam takt. Det får mig att känna mig alldeles ok.

Jag mår bra.

För några år sedan

skrev jag dagligen. Ibland flera gånger om dagen.

Nu är det långt mellan gångerna. Jag vill egentligen inte tronat det är ett tecken på ålder, jag vill mer tro att det är en period i livet när jag inte får ihop texterna så bra. Orden finns liksom inte där de ska vara. Men, det blir bättre och bättre vad tiden lider. Det är jag glad åt!

Något jag inte borde skriva:

Jag har förberett mig på flytten genom att läsa en äventyrsbok om hur religiösa ledare ska avsättas. Kommer du från det samhället förstår du. Kommer du någon annanstans ifrån är det här ren gallimatias.

Packa, packa, packa

Idag är stora P-dagen. Jag packar inför resan med Evigheten och Glädjen. Jag plockar och städar så att det ska vara fint när jag kommer hem igen. Jag planerar vad jag ska handla innan jag åker till flyget. 

Jag har nog aldrig varit mer nervös inför en resa än jag är inför den här. Ensam med barnbarna. Tänk om något hemskt händer! 

Å andra sidan, tänk om det blir alldeles fantastiskt roligt, underbart och fantastiskt!

Att sova

och vakna när det passar min kropp är bland det bästa med att vara pensionär. Jag blir trött vid tio om kvällen och vaknar sex, sju eller åtta om morgonen. Utsövd. Jag tar den tid jag behöver för att vakna till. Första koppen kaffe och så igång. Det här är den största belöningen jag har kunnat få. 

Och Mona

Idag saknar jag det där stillsamma samtalet.

Det om väder, vind och världsligheter.

Om Klorin, killbaciller och Forrest Fruit.

Vet du, jag kan inte förmå mig att dricka det teet än. Det blir så tjockt i halsen när jag känner doften.

Så innerligt jag saknar dig emellanåt. Och så väl jag minns vårt sista samtal. Det om Humlan. Hon surrar. Bara så du vet.