Om Anvara

Fri

Hylla

Den är i våg, men inte exakt på pricken mitt på väggen. Om någon undrar. 😀

Och den är inte det minsta fengshuiad, istället står där minnen från olika tillfällen i livet. Sockerskålen jag fick av en vän som tack för hjälpen. Muggen de tre unga männen lämnade som tack för nattlogi. Mammas mugg. H:s mugg. Kaffepannan och kaffekoppen jag fick av E. Och han, den där tjocke, som hälsar välkommen och lyfter himlen en bit upp. Brorsans mugg, den som jag vet att han kommer att tycka om, den glömde jag. Jag ställer dit den nu.

Hur mår du?

Jag mår bra. 🙂

Det är en period med sjukdomar och elände i vänkretsen. Jag har också fått en släng av sjukdomssleven, om än bara i form av allergi. Det borde alltså vara sorgligt och trist i sinnet. Det är det inte. Jag går omkring och är som småglad och småtillfreds. Min lägenhet är ett stort kaos, men det är liksom ok. Det stör mig inte så mycket. Dagarna går och vänner frågar efter mig. Mamlan och jag tar stillsamma pokenader alltsom oftast. Jag pratar med broren. Det rullar som på. I stillsam takt. Det får mig att känna mig alldeles ok.

Jag mår bra.

För några år sedan

skrev jag dagligen. Ibland flera gånger om dagen.

Nu är det långt mellan gångerna. Jag vill egentligen inte tro att det är ett tecken på ålder, jag vill mer tro att det är en period i livet när jag inte får ihop texterna så bra. Orden finns liksom inte där de ska vara. Men, det blir bättre och bättre vad tiden lider. Det är jag glad åt!

Något jag inte borde skriva:

Jag har förberett mig på flytten genom att läsa en äventyrsbok om hur religiösa ledare ska avsättas. Kommer du från det samhället förstår du. Kommer du någon annanstans ifrån är det här ren gallimatias.

Packa, packa, packa

Idag är stora P-dagen. Jag packar inför resan med Evigheten och Glädjen. Jag plockar och städar så att det ska vara fint när jag kommer hem igen. Jag planerar vad jag ska handla innan jag åker till flyget. 

Jag har nog aldrig varit mer nervös inför en resa än jag är inför den här. Ensam med barnbarna. Tänk om något hemskt händer! 

Å andra sidan, tänk om det blir alldeles fantastiskt roligt, underbart och fantastiskt!

Att sova

och vakna när det passar min kropp är bland det bästa med att vara pensionär. Jag blir trött vid tio om kvällen och vaknar sex, sju eller åtta om morgonen. Utsövd. Jag tar den tid jag behöver för att vakna till. Första koppen kaffe och så igång. Det här är den största belöningen jag har kunnat få.