Stenen

i bannern är från en fin strand norr om Izmir, Turkiet. Den stenen är så vacker och jag  anvarade den länge. Hotellet var ett familjehotell där man levde väldigt stillsamt och i maklig takt. Det var väldigt mycket ane och baba i olika kombinationer med mor- och farförldrar och barnbarn soom badade tillsammans. Härligt ställe.

 

 

Det blev kö vid bröddisken

när vi började samtala om trehjuling eller eller sparkcykel eller springcykel eller tvåhjuling med stödhjul.

Herregud, de får väl äta potatis istället, så vi hade fått stå kvar där och dryfta detta!

Nån förståelse för viktigheter får man väl ändå ha!

 

En Rolls Royce

jämfört med verktyget för min förra blogg är det här. Jag lär mig så småningom. Det går lite trögt i början, jag har ju vant mig vid att INTE skriva. Nu ska jag igång igen. Men det behövs, mina ord kan ju inte ligga i huvudet och höga sig.

Lite dimmig morgon, men en fin dag kommer. Det vet jag!