Det där med att tro gott om alla

Det där med att tro gott om alla till dess de bevisat motsatsen, det är inte så lätt alla gånger.

Jag gick längs gågatan i centrum, jag hade varit och gjort en del ärenden och var på väg till bilen för att åka hem. Plötsligt kommer en ung man fram till mig och börjar prata på omväxlande engelska och svenska. Han bad om mat eller pengar till mat. Han sa att hans bror låg sjuk i Moldavien och att han hade inte fått några pengar från sin familj. Vad han gjorde i Sverige var oklart. Jag försökte avfärda honom, men han höll fast min arm och insisterade. Folk passerade förbi, men ingen tog notis om oss. Jag hänvisade honom till Socialtjänsten på måndag.
– Men jag är hungrig, jag har inte ätit någonting idag, sa han. Följ mig och bjud mig på ett mål mat. Jag vill berätta min historia.
Jag grävde i väska och hittade en femtiolapp som jag gav honom. Han tackade och dröp iväg.

Senare reflekterade jag över att han uttryckt sig väl på såväl engelska som svenska. Han hade alltså bott i landet en tid, antar jag. Det andra var att han kom fram och att han faktiskt tog tag i min arm.

Jag har sedan tidigare bestämt mig för att ge en slant till dem som sitter och tigger. Därför har jag numera mynt i väskan när jag ska handla. Jag kan avvara de kronorna, kanske en femtiolapp i månaden.

Men det här, det var läskigt. Han kom liksom för nära och var för påträngande. Sen vill jag tro att jag skulle reagerat likadant om några av stans uteliggare gjort samma sak.

Är jag inte bättre än såhär?

Händer

Det känns som om något ska hända.
Något ska komma.
Det händer något, något kommer. Den förändring som stötts och blötts inne i ens medvetande tar plötsligt form.
Inte utom eller utifrån.
Inifrån.
Inombords.

Gråtrist tisdag

Det är stilla och lugnt i korridoren idag, de flesta är på intern konferens. Jag sitter med mitt Sysifosarbete och tvingar mig själv till varje tangentbordstryckning. I år är det sista gången, jag lovar. Har ni hört den förut?

I övrigt trålar kollegan som snor alla mina möbler. Festlig typ, det där.

Fullmåne

Natten som gick var det fullmåne. Fullt i sovrummet och dåligt med sömn. Det krävdes en del taktiksnack för att klara natten.

Uppdatering ett dygn senare

Det är inte klokt vad sju timmars obruten sömn kan åstadkomma!

Samtalet

Samtalet vi hade, behövdes för att få ordning på känslor som vi båda bär på efter många år. Hon delar mina erfarenheter och hon vågade säga det där mest förbjudna. Hon vågade tala om hatet och önskan att det ska barka åt helvete. Känslor som borde ha bearbetats bort, men som sitter lika djupt rotade som visdomständer.