Plats för obrutna tankar

En plats där vinden susar i träden, där det stundtals spelar ljuvligare än den mäktigaste symfoniorkester.
En plats där jag inte störs av andras tankar och liv.
En plats där tankarna får löpa fritt, utan avbrott.
En plats där jag somnar i tystnad och vaknar i tystnad.
En plats där jag ser vägarna tydligt.
En plats där jag får den hjälp jag behöver.

Då förstår du.

Securitas

Securitas som företag verkar ha något ogjort med mig. I fjol råkade jag ut för två oborstade hormonstinna pojkar som verkligen visade att de inte passade för sina jobb som inte ville släppa in mig i mitt eget hem.

Årets upplevelse var betydligt trevligare. Jag hade introducerat Mamlan och Stora A i Geocaching och vi gick ut för att ta deras första cache. Vi letade en bra stund och någon av oss lyckades starta ett larm i ett av husen. När vi hittat och loggat burken, svängde en Securitasbil upp bredvid oss och en något konfunderad vakt klev ut och frågade, på mugglarmaner, vad vi gjorde där. Vi svarade sanningsenligt att vi letade skatter. Det tog oss en stund att övertyga honom om att vi, två medelålders kvinnor och en vacker tös (nyktra, glada och uppspelta), inte hade något med larmet att göra. Han lät oss gå, men kom efter och ställde samma frågor en gång till. Det varianten så att han var otrevlig, men alldeles onödigt ihärdig.

Ja, så kan det gå en lördagkväll i Lycksele.

Och bitna blev de. Det tycker jag är kul!