Jag berättade om den där luckan i tiden

Den där stunden som alltid uppstår när brorsan och jag sitter med varsin kopp kaffe i hans hus.

Den där stunden som är så närvarande att man nästan kan ta på den.

Då vi pratar om smått och stort. Liv, död och dynor i båten.

Då vi är.

Och tänk, de lyssnade, de förstod och tyckte att jag har en himla tur som har en sån brorsa.

Jepp, det har jag.