Fel och brister 

har vi väl alla. I sommar har jag funderat över hur jag varit som förälder under åren. Oj, vad det är många trötta snäsningar jag ångrar, många förflugna ord och mycket otålighet som jag borde kunnat bespara både dotter och mig. 

Hur jag än har varit, försöker jag vara snäll nu. Nu när jag har lugnet omkring mig. Och vet mer var jag står. 

När det blir som värst med förebråelserna brukar jag tänka att jag läste i alla fall om Eviga Berg för dotter. Boken om sumobrottaren som tränas av mormor, mamma och dotter, så att han ska bli stark nog för att vinna mästerskapet.