Att sova

och vakna när det passar min kropp är bland det bästa med att vara pensionär. Jag blir trött vid tio om kvällen och vaknar sex, sju eller åtta om morgonen. Utsövd. Jag tar den tid jag behöver för att vakna till. Första koppen kaffe och så igång. Det här är den största belöningen jag har kunnat få. 

Och Mona

Idag saknar jag det där stillsamma samtalet.

Det om väder, vind och världsligheter.

Om Klorin, killbaciller och Forrest Fruit.

Vet du, jag kan inte förmå mig att dricka det teet än. Det blir så tjockt i halsen när jag känner doften.

Så innerligt jag saknar dig emellanåt. Och så väl jag minns vårt sista samtal. Det om Humlan. Hon surrar. Bara så du vet.