Hylla

Den är i våg, men inte exakt på pricken mitt på väggen. Om någon undrar. 😀

Och den är inte det minsta fengshuiad, istället står där minnen från olika tillfällen i livet. Sockerskålen jag fick av en vän som tack för hjälpen. Muggen de tre unga männen lämnade som tack för nattlogi. Mammas mugg. H:s mugg. Kaffepannan och kaffekoppen jag fick av E. Och han, den där tjocke, som hälsar välkommen och lyfter himlen en bit upp. Brorsans mugg, den som jag vet att han kommer att tycka om, den glömde jag. Jag ställer dit den nu.

Hur mår du?

Jag mår bra. 🙂

Det är en period med sjukdomar och elände i vänkretsen. Jag har också fått en släng av sjukdomssleven, om än bara i form av allergi. Det borde alltså vara sorgligt och trist i sinnet. Det är det inte. Jag går omkring och är som småglad och småtillfreds. Min lägenhet är ett stort kaos, men det är liksom ok. Det stör mig inte så mycket. Dagarna går och vänner frågar efter mig. Mamlan och jag tar stillsamma pokenader alltsom oftast. Jag pratar med broren. Det rullar som på. I stillsam takt. Det får mig att känna mig alldeles ok.

Jag mår bra.

För några år sedan

skrev jag dagligen. Ibland flera gånger om dagen.

Nu är det långt mellan gångerna. Jag vill egentligen inte tro att det är ett tecken på ålder, jag vill mer tro att det är en period i livet när jag inte får ihop texterna så bra. Orden finns liksom inte där de ska vara. Men, det blir bättre och bättre vad tiden lider. Det är jag glad åt!