28 sexåringar skojar man inte bort

tänkte jag när jag följde Evigheten till förskoleklassen. Vi hade kommit överens om det med fröknarna och de bjöd in och förklarade att ”vi bjuder alla föräldrar och mormödrar på lunch”.

Jag har nog aldrig under mina barnomsorgsår varit med om en mer välordnad verksamhet. Två samtrimmade pedagoger förde sexåringarna från den egna aktiviteten till den andra med mild men bestämd hand.

Två saker fäste jag mig vid: alla barn hade fått lära sig vad ordet arbetsro betyder och förstod att använda det praktiskt. ”Ge dig själv och andra arbetsro” upprepades så fort någon blev lite orolig.

Det andra var de fem tysta minuterna i början av lunchen. Alla satt knäpptysta och åt de första fem minuterna. Sen fick man prata med sina bordsgrannar. Det var en regel som gällde för alla klasser som kom in och åt i Bamba. Skolmatsalen kallas tydligen Bamba numera.

Fem tysta minuter kanske man skulle introducera i jobbet. Inled alla möten med fem tysta minuter, utan telefon eller dator eller prat. Ingen kommunikation utåt, bara inåt. Undrar om vi är så modiga.