Som en kontrast

till de välartade sexåringarna som vet vad ordet hänsyn innebär, var det en total kontrast att kliva ombord på tåget från Kiruna till Boden och hamna bredvid två gubbar i min ålder som trodde att de ägde hela kupén. Den enes telefon hade ledmotivet från Den gode, den onde, den fule på högsta volym. Den telefonen ringde ständigt. Han svarade högt och ljudligt och delade ut arbetsorder på ett sådant sätt att det inte gick att missta sig på vad han jobbade med.

Den andre monterade upp ett helt kontor bredvid mig. Dator, svindyr telefon och iPad. Hörlurar och film i datorn, iPad för att maila med, telefonen ringde även den oupphörligen. Han delade ut order till familjen om hur de skulle köpa nya telefoner och dribbla med abbonnemang så att de skulle ”lura systemet” på mest effektiva sätt. Mellan telefonsamtalen kollade han film och garvade så högt att den lilla förskrämda damen i sätet på andra sidan gången nästan kissade på sig varje gång han fick utbrott.

Jag vet inte jag, men tror du inte att de här herrarna har en del att lära av de 28 sexåringarna?