Jag har två män

omkring mig. De är båda lillebröder. De har båda en något maklig framtoning, men ett mycket snabbt intellekt. De diskuterar både det ena och det andra. Båda två kan reta gallfeber på sina storasystrar. På en tiondels sekund, om de vill. De vill. Ibland.

De gillar mat. Båda har en förmåga att njuta av mat som få har. De liksom sätter sig till rätta. Ingen brådska. De smakar, äter, vilar och äter igen. I maklig takt.

De har båda förmågan att uttrycka vad de tycker om maten. De ger komplimanger till kocken som gör att man smälter som en smörklick i en varm panna. Inte det där vanliga tramset. Nejdå. De smakar. Sen ger de en ärligt menad och uppskattande och kommentar.

Sånt gillar jag. Mycket.