Snö, snö, överallt är det bara snö

Sisådärja, nu snöar det. Vi VET var i världen vi bor och att det kan snöa in i maj, men ändå!  Det är liksom ändå ett bakslag, det kan inte förnekas. Och det är fortfarande mars. Några dagar till.

Jag har varit in i min nya lägenhet. Själv. Ingen annan. Det var mörkt och jag såg inte så mycket, men jag var där. I min nya lägenhet. Den välkomnade mig. Jag stod i ett hörn och bara var där. Det kändes bra. Så bra!

…och jag har fått trägolv i lilla sovrummet, det som jag ska använda som sovrum. Det är det mindre av sovrummen, men det är inte litet. Jag bad om trägolv, men det var blankt nej. Men jag såg allt en liten glimt av möjlighet och det visade sig att jag sett rätt. Så nu har jag ett nytt trägolv i mitt sovrum. Rummet där jag ska väckas av solen alla solskensmornar.

Jag ska äta frukost med vännen MB imorgon. Hon som lärt mig att man ger aldrig upp med den man älskar. Vi ska göra oss en lucka i tiden och sitta och äta och prata om det som är viktigt. Nu är hennes liv och hälsa viktigt, så det ska vi prata om. Vi ska dricka kaffe och ta en kaka till kaffet. Jag ska berätta om vad jag ser och hon ska göra likadant. Vi ska lyssna till varandra. Samtala. Tala samman.

…och nu har tre bussar passerat nedanför. Jag har sett dem sedan 2003, hur de passerat på gatan nedanför mitt fönster. Kommer jag att sakna dem? Nej. Inte heller ungdomarna på cykel med innebandyklubbor på ryggen. Jag är klar med studentområdeslivet nu. En del växer ifrån det sent i livet. 🙂