En sån dag!

Jag har kunnat återknyta till ämnet i ett avbrutet samtal utan hjälp. Två gånger!

Jag kom ihåg att jag berättat något för dotter, när jag börjat dra händelsen igen. 

Jag tar av och på tröjan utan att ta om greppet, varje morgon och kväll. 

Jag kan stå och ta på tightsen, jag behöver inte sitta. 

Jag minns var sladdarna ska vara undanstoppade. 

Jag har skaffat en göra-bok. En i papper. Telefonen är lite för modernt. En sida per dag. 

…och jag minns hur moster knappt kunde gå fot om fot, när hon gick i pension. Jag minns min förvåning och glädje när jag såg henne hoppa ner i båten något år senare. 

Och glädjen är lika stor nu.