Du är efterlängtad

sa de två unga männen (ja, ni vet alla när de är födda) som satt och väntade på att jag skulle komma och ta platsen längst in mot fönstret.

– Men så trevligt, svarade jag och frågade artigt om det var deras första tripp till Istanbul. Det visade sig vara det och jag fick tipsa dem om cisternerna. Det var ett företag som skulle ha arbetskonferens i Istanbul. Jag berättade för dem om den resa mina kollegor och jag gjorde hit och hur mycket det betydde för oss. Hur det stärker ett arbetslag att få nya, oväntade och framförallt gemensamma upplevelser.

– Ska jag prata med er chef om att det är viktigt att få uppleva saker, frågade jag.

– Det behöver du inte, det är jag som är chefen, log den yngste och piggaste.

– Då lovar du mig att ni går till cisternerna då, log jag.

– Ja, svarade han och blinkade.

De är som småfina, de där ungdomarna från 70- och 80-talet.