Finfredag

Och jag har inte kommit mig utanför dörren än. Inte än, men snart. 

Jag håller på med utgrävningen av köket. Varför samlas allt på köksbordet? På alla bord, förresten. Jag har tre stora bord, samtliga belamrade med saker. Jag måste nog prata med mig själv på skarpen. Ge mig en utmaning! Klarar du av att bryta ett mönster, hördudu? Klarar du av att ha rena bord? 

Nåja, allt är inte dåligt. Jag har vunnit närmare 70kr på hästar! Att insatsen var det dubbla, kanvi bortse från. Det är fokus på vinsten nu! 

L ringde nyss. Kuddar ska jag ta med mig från stora möbelhuset. Det börjar kännas i kroppen nu, att hon bär på ett litet liv. Och hon räknar med mig, L. Jag finns. 

Näst sista semesterdagen

och jag tränar på att vara ledig.

Det går bra och det går dåligt.

Bra så till vida att jag sover bra, latar mig och gör som jag vill.

Dåligt eftersom jag känner att jag behöver någon slags plan.

Jag går och väntar på två telefonsamtal som kommer att sätta agendan för den närmaste tiden.

Att överhöra

andras samtal är väl inte det fräschaste, men jag kan inte låta bli. Två personer i 70-årsåldern, kvinna och man, sitter och kartlägger varandra. Pratar om liv och drömmar. Lite trevande. Det är rätt rart.

Teckning till en annan H

Ibland önskar jag att det vore lika enkelt att visa omtanke som det är för barnen i skolan.

De ritar teckningar.

Skulle jag rita en teckning till dig skulle den beskriva den beundran jag känner för din yrkeskunskap, din renlevnad och den struktur du har i ditt liv.

Men jag är inte barn och det är inte mycket tid kvar.

Sparka

Dags att sparka igång den här sidan igen. Det har gått lite trögt, men nu börjar orden hopa sig.

Jag går i pension om 13 arbetsdagar, den 21 mars. Det har varit en resa, att ta det här beslutet. Det har det.

Fel och brister 

har vi väl alla. I sommar har jag funderat över hur jag varit som förälder under åren. Oj, vad det är många trötta snäsningar jag ångrar, många förflugna ord och mycket otålighet som jag borde kunnat bespara både dotter och mig. 

Hur jag än har varit, försöker jag vara snäll nu. Nu när jag har lugnet omkring mig. Och vet mer var jag står. 

När det blir som värst med förebråelserna brukar jag tänka att jag läste i alla fall om Eviga Berg för dotter. Boken om sumobrottaren som tränas av mormor, mamma och dotter, så att han ska bli stark nog för att vinna mästerskapet.