En sån dag!

Jag har kunnat återknyta till ämnet i ett avbrutet samtal utan hjälp. Två gånger!

Jag kom ihåg att jag berättat något för dotter, när jag börjat dra händelsen igen. 

Jag tar av och på tröjan utan att ta om greppet, varje morgon och kväll. 

Jag kan stå och ta på tightsen, jag behöver inte sitta. 

Jag minns var sladdarna ska vara undanstoppade. 

Jag har skaffat en göra-bok. En i papper. Telefonen är lite för modernt. En sida per dag. 

…och jag minns hur moster knappt kunde gå fot om fot, när hon gick i pension. Jag minns min förvåning och glädje när jag såg henne hoppa ner i båten något år senare. 

Och glädjen är lika stor nu. 

Finfredag

Och jag har inte kommit mig utanför dörren än. Inte än, men snart. 

Jag håller på med utgrävningen av köket. Varför samlas allt på köksbordet? På alla bord, förresten. Jag har tre stora bord, samtliga belamrade med saker. Jag måste nog prata med mig själv på skarpen. Ge mig en utmaning! Klarar du av att bryta ett mönster, hördudu? Klarar du av att ha rena bord? 

Nåja, allt är inte dåligt. Jag har vunnit närmare 70kr på hästar! Att insatsen var det dubbla, kanvi bortse från. Det är fokus på vinsten nu! 

L ringde nyss. Kuddar ska jag ta med mig från stora möbelhuset. Det börjar kännas i kroppen nu, att hon bär på ett litet liv. Och hon räknar med mig, L. Jag finns. 

Näst sista semesterdagen

och jag tränar på att vara ledig.

Det går bra och det går dåligt.

Bra så till vida att jag sover bra, latar mig och gör som jag vill.

Dåligt eftersom jag känner att jag behöver någon slags plan.

Jag går och väntar på två telefonsamtal som kommer att sätta agendan för den närmaste tiden.

Att överhöra

andras samtal är väl inte det fräschaste, men jag kan inte låta bli. Två personer i 70-årsåldern, kvinna och man, sitter och kartlägger varandra. Pratar om liv och drömmar. Lite trevande. Det är rätt rart.